Presentatör: Victoria Arana, leg sjukgymnast, Smärtcentrum, Akademiska sjukhuset

Bakgrund: Långvarig smärta innebär ett stort lidande för individen. Multimodal rehabilitering har positiv påverkan på långvarig smärta, men det är ej känt vilken multimodal rehabilitering som är effektivast. Ökad kunskap om vilka delar i smärtrehabilitering som gör nytta är viktigt för att kunna optimera vården.

Syfte: Syftet med studien var att undersöka kroppsmedvetenhet, tilltro till egen förmåga att vara fysiskt aktiv och självskattad fysisk aktivitetsnivå för personer med långvarig smärta samt att undersöka hur dessa variabler förändrades av multimodal smärtrehabilitering. Syftet var även att undersöka korrelationen mellan kroppsmedvetenhet och tilltro till egen förmåga att vara fysiskt aktiv.

Metod: Studien hade en deskriptiv, korrelerande kvasiexperimentell design. Patienter med långvarig smärta som vårdades inneliggande för ett 4 veckors långt multimodalt smärtrehabiliteringsprogram besvarade direkt före och efter rehabiliteringen frågeformulären Multidimensional Assessment of interoceptive Awareness (MAIA), Exercise Self-efficacy Scale (S-ESES) samt Socialstyrelsens indikatorfrågor för fysisk aktivitet.

Resultat: Tjugofem personer deltog i studien. Interventionen ökade tilltron till egen förmåga att vara fysiskt aktiv samt vissa dimensioner av kroppsmedvetenhet. Den självskattade fysiska aktivitetsnivån var låg och ökade ej av interventionen. Korrelationen mellan MAIA och S-ESES var statistiskt signifikant efter interventionen.

Slutsats: Multimodal smärtrehabilitering kan öka kroppsmedvetenhet samt tilltro till egen förmåga att vara fysiskt aktiv för personer med långvarig smärta.